Att beskriva min relation till honom är överflödigt, det går inte.
Jag får tårar i ögonen bara jag försöker.
Måhända fostras man av sina föräldrar, men fy fan va han har lärt mig. Om mig själv, om livet.
Och vilken jävla resa vi gjort tillsammans, jag och hundfan.
Nåväl, idag har han fått bestämma hela dagen. Han har fått slängt godis lite hit o dit, varit i skogen o sprungit o badat lerbad o sjöbad, kommit hem och fått tjursvans, sovit en lur.
Och ute på köksbänken ligger ett gammalt grisöra som ska tuggas till aftonen.
Hipp hipp för prins Izac, hipp hipp!
Har jag också blivit 10 år äldre?! Haha. Näver.
4 kommentarer:
Åh finaste Izac! Helt klart den bästa 10åringen i hela världen! Love love love!
OOOh my goodness stiliga Mr Halle hela Familjen K-W bugar och bockar högtydligt för Dig idag. En sådan underbar och nobel herre! We Love You!
Åhhh... finns inga ord. Han är anledningen till att jag är hundägare, bara en sån sak!
Så mycket som ni gått igenom dessa tio år...det är då man tycker att det är rätt skönt att bli äldre..
syster grattar!
HYVAA SYNTYMAPAIVAA rakas koira!! (i efterskott eftersom varlden gar lite langsammare har i amerikatt)
Jycken belonas nasta gang vi ses, och da fore hans companionship, villkorslosa karlek och eviga trofasthet... att inte forglomma hans lekjfulla sinne! en skal till varldens basta van!
HIPP HIPP!
Skicka en kommentar