Bröllop är så charmigt. Folk ska va så fina dom bara kan.

1595:- har den här mannen spenderat på skor.

Amen.

Asså jag lever bara livet mina vänner.

Njuter av sambo och alla djur och allt fint och fult väder.

När jag har lust kommer jag att blogga loss igen, men tills dess så får ni lite sporadiska inlägg hitomditom.

Hur fan var det nu man gjorde med en sån här?!

Lilla gulle.

Vilka snabba dagar som passerar!!

Helgen var jag i Stockholm med jobbet. 20 års jubileum en masse! Jag dansade tills linnet gick att vrida ur, sjöblöt!

Sen har veckan flutit på i all hast, upp och ner och ut och in.

Snart kommer uppdatering, en längre sådan. Ville bara hojta till, säga hej och att vi lever här i familjen!!

Att solokvista lite.

Spättan och hunden har stuckit till skogs. Småland närmare bestämt. Och imorn, innan solen gått upp, ska jag till Stockholm! Det ska roas.

I alla fall. Jag solokvistar lite. Jag gör sånt som jag är bäst på själv. Folk som känner mig vet att jag gillar det. Är hemma och bara hänger. Hänger med mig själv, och det är så skönt.

Laddar energi inför helgen, tänder ljus och dricker saft. Ska lägga mig tidigt, glo på tv, bläddra tidning och surfa.

Men ändå. Det är tomt utan familjen. Slängde en halv korv i izacs skål efter maten, och tog ut ett extra glas. Söndag ses vi igen!

Önskar alla en fin helg!

Det märks att saker börjar gro här ute.

Igår tyckte jag nästan att jag hörde trädgården snacka skit om oss.
Så fort(!!) vi stängde dörren för att prioritera annat, växte allt som fy fanimej!!
Alla vinbärsbuskarna skruvar på sig av stolthet, maskrosorna asgarvar för att man glömt en eeeeenda liten rot som i sin tur blivit åtta nya blommor, syrenbusken i hörnan high-fajvar med granen och tar sig ett par meter uppåt-utåt-och-åt-sidan-rakt-fram-på-en-gång, de "rangligaste träden i världen" som står tre i rad mot grannens tomt, stjäler så mycket sol att vi snart blir halshuggna!!
Och ändå mer...!

Men det är så fint vill jag lova.

Det är så fint, att varje dag till frukost gå ut och ställa sig, peta ut trosan ur häcken, ta en slurk kaffe med grädde, andas djupt och titta ut över sina grödor.
Framförallt vår hemmabyggda odlingsbänk!! Den kommer försörja många vinbärsmojitos senare i år.

Världens bästa i kollo.

Kaffe och temperaturen ska stiga till 20 grader som jag förstår.

Först blir det lita arbeit och sen stolpar jag vidare till pappa för att hämta singel och så blir det att slutföra dränaget till duschen.

Så fin lördag att det nästan inte är sant.

Örat? Nja, vet inte riktigt. Jag trodde kanske jag skulle kunna bita ihop käften i torsdags, men idag sitter jag här och låter hörntänderna mötas. Lalalalalaaaaa!!

Gäsp!

Vissa dagar är det så svårt att vakna. Man vill bara dra sig i 5 minuter till. Bara 5.

Igår kom fröken Olsson förbi med paket till den håriga mannen.
Han börjar ju bli till åren, och med årsringarna kommer lite stelare och ömtåligare leder.
Detta är faktiskt inget som han själv reflekterat över, (tar gärna sats i hunneranitti och kommer halt tillbaka) men det har hans ben.

Nu blir det ändring! 1,5 tablett med musselextrakt om dagen ska göra susen!

Tusen tack Olsson, jag blev så himla glad!!

Voff!!

Ibland ska det sägas. Som nu.

Tur för mig att jag inte kan tugga!!

Jaha.

Öronbarnet har ju varit hos doktorn. Fick erkänna min synd.
Hon frågade om jag eventuellt hade fått fukt i örat på något vis.
Fukt visar sig vara den mest vanliga orsaken till mitt tillstånd.
Nja, ja, jo, jag hade visst tagit vatten på topzen när jag vevade omkring, så helt orimligt är det ju inte.

Nu sitter jag här, tygtrasa med alsolsprit i örat, som ska fyllas på hela tiden under två dygn, döv som fan, örondroppar på hyllan, en sovsida som nu är vänster när jag älskar höger, skam ve och fasa.

Vänner, vad har vi lärt oss?

Förmodligen inte tillräckligt. Men jag säger då det, det gör jag, använd torr topz eller ingen alls.

Och akta er för hörselgångsinflammation.
Det suger så fett!!

För cirka 10 år sen blev jag ett öronbarn.
Helt sjukt med tanke på att man brukar vara under tio när det sätter in.

I alla fall, jag minns hur det blev så. Det är så dumt.
Jag har inga problem med vatten och bada och dyka, eller såna rör inopererade, inte heller hade jag vaxproppar heller.

Problemet?

Min stora kärlek till topz. Jag fullkomligt älskar att klia runt i örat med dom små pinnarna. Finns få saker som är så skönt som ett ordentligt kli halvvägs in i hjärnan.

För dom här cirka 10 år sen fick jag problem. Satansskitont i båda öronen. Vårdcentral och nähä, för svårt för dom, remiss till stora sjukhuset. Behandlingar med penicillin och saker instoppade i örat, långa smala tygremsor med antisvullenmedicin på. Sara var med mig hela tiden, det var ytterst intressant.

Skitsamma. Jag fick lära mig då, efter två veckors stret, att det ENDA jag fick klia mina små fåniga örongångar med var; armbågen?!!

I söndags glömde jag det.

Nu kan jag inte stänga ihop truten, inte gapa, inte tugga, knappt le. Örat är så surt på mig.

Jag är 31 år gammal och öronbarn.

För helvete.

_____________________________________________________________________________________

update 12:07.

Farbror doktorn 18,20, redan utskälld i telefon av systern.

Som sagt: FÖR HELVETE!

Vi som ska på teatern och allt.

Okej.

Fråga ett: var tog våren vägen?
Jag hade en så bra bränna på gång, den sinar så sakteliga. Sist jag kollade hade jag tappat säkert 20 fräknar!

Fråga två: är det bara jag som är dum och tror att världen INTE kommer bli en fredlig plats för att Usama är borta?
Han var väl inte den enda talibanen dom hade tänker jag.

Fråga tre: vad heter usamas syster?
Höhöhö.

Jag har fått skäll. Inte mer än rätt. Spättan har sagt till på skarpen; uppdatera din blogg!
Ja, jo, såklart, det måste jag faktiskt.

Så kom jag att tänka på en sak.

Ni vet när man var liten, när man hade gjort dumt, och så skulle man säga förlåt. Och så gjorde man det. Sa förlåt alltså.
Sen gick det kanske en vecka, och så gjorde man om samma sak igen. Så försökte man med förlåt igen. Nähänä.

Så fick man lära sig att förlåt var ett ord som sällan ska missbrukas. Pojken-och-vargen-syndromet liksom.

Förlåt ska man säga när man menar det och inser att en förändring är på sin plats. Man erkänner sitt misstag och gör-om-gör-rätt-grejen.

Där står vi nu vänner. Jag ha spelat pojken-och-vargen-kortet, lovat och faktiskt ljugit. Jag har fan inte blivit bättre på att blogga.

Så, nu, djupt andetag, kreativitetshatten på skallen, gör-om-gör-rätt-grejen i fickan.

Förlåt.